Här har det inte hänt mycket, så bemöda dej inte.....

Året är 1972 och denne lille gosse ser dagen ljus för första gången. Det är nu moppelivet  tar sin början, eller nä!  Det är några år kvar! Pojken växer upp till en finnig tonårning och får en moppe av sina föräldrar när han fyller 15, en Yamma Fs1 -84:a. Den går som den ska och laglydig som man är så går den bara 30 och inte gnutta mer. Året därpå så byter den ägare och moppelivet tar slut, men bara för ett antal månader. Ett ytterligare moppeinköp görs och denna gång så är det en Qvarna Roulette Lyx -58:a som och ja det var ett bra köp, 75 spänn! Det var mycket då, men nu? Ett par ciggpaket å inget mer! Givetvis så gick den ju inte och det brinnande intresset fanns ju förstås inte, så den fick stå. Den stod i 14 år till 2002 och  Robert min käre svåger, granne och allt i allo tog itu med både mej och mopeden. Han tyckte väl att det var förjävligt att häda på detta sätt, beslut togs och moppen gick till min stora förvåning igång, förmodar att det hänger nog ihop med mekandet av motor på köksbordet och intagandet av alla Colagroggar under själva "mekakten". Det är väl inget krutpaket det heller, 25 knyck på plan backe, man trampar när det är uppför och nerför så går det bara utav...nä inte det heller för fort. Men än så är inte moppeinköpen slut. Nu är det 2003 och den senaste investeringen är en Casal K 190 -80:a. Trimmat och klart: 60 cc, jackad kolv, varvar som f.n och går, ja som en inte vet jag men lagom och det kan bli mer om den får ett nytt bakdrev mm, mm. Och det ska den få, bäst var i alla fall priset, en 500-ing. Detta är nu busmoppen och den får förbli så. Slutsats är då den, man blir aldrig för gammal…!

Husqvarnan är en bra moped, den går inte fort men kostar man på sej en brakskit så går allt mycket lättare!